Josefine Lindahl.

Jag vet inte, jag måste få ut mina känslor på något sätt, och jag tycker det är jätte jobbgt att berätta det för mina vänner. Fast jag vet att dom finns där.
Jag har tyckt om dig sen jag träffade dig första gången. Vi gillade varandra, tiden gick vi kunde inte träffas p.g.a. träningar dit och allt sånt. Vi tappade nästan kontakten kan man säga, tråkigt nog. Det gick inte en dag utan att jag tänkte på dig, det går fortfarande inte en dag utan att jag tänker på dig. Du har alltid varit något speciellt, och jag tror du kommer alltid att vara det. Men sedan så skaffade du tjej, jag tyckte det var rätt kört för min del, jag gav upp hoppet av dig, jag la ner allt, jag orkade inte lyssna på vad mitt hjärta sa ens. Sedan för någon vecka sen, skrev du till mig på msn, jag blev överlycklig. Jag trodde du hatade mig, men jag hade visst fel. Vi pratade gammla minnen, och du berättade hur söt jag var. Du har fortfarande tjej, och jag vill abslout inte göra något dumt mellan er två. Så jag får väl försöka sluta prata med dig, för mina känslor bara växer för dig. När man ser dig, skiner man upp som ett leende, nej josefine sluta nu. !