Sorry, sorry, sorry!
Men jag hade abslout inte hatf ork eller tid.
I torsdag var det den dära ''stora'' dagen. Den dagen, som var min fasa. DEn dagen som jag aldrig ville vara med om.
Men jag gjck det, och hörde och såg han som hade körde ihjäl min syster och styvmamma. Vilket var väldigt jobbigt. Mina närmaste kompisar vet redan vad som hände. Ni ska verkligen ha ett stort tack för att ni fanns där för mig. Speciellt adrian som var med under hela tiden, som höll om mig och det var ett enormt stöd.
Annars så mådde jag inte speciellt bra efter det.. Men det blev shoppping efter, gick min klänning, jeans jacka, kofta och skor ! ;)
Men vi får väl se vad som händer om någon vecka, se vad den jävlen får !
Annars i helgen, har jag bara umgåts med älskling. I fredags så gick vi på stan en snabbis, och sedan vidare på gröniningen. Där vi tog en glass och fortsatte mot fira bad. Vi stod på en brygga och bara höll om varandra. Det var så skönt, att bara få tänka på allting bra. Det var en frihet.
Lördags, så solade vi utom hus mellan typ ett till halv fem. ;) Mysigt. DEt har ju varit så fint väde ri helgen. Vilket hr varit väldigt skönt. Söndag: Vaknade hos älskling, mamma kom och hämtade mig. För sedan vidare till träning. Jag och malin kan vår pardans nu. Så duktiga så ;) Men idag väntar ännu en träning. För snart är det tävling ! PÅ FREDAG ! OCH SÖNDAG !!! åhhh, jag måste träna stenhårt, ahha. Nej. Jag kan min dans vilket känns skönt., Men ska bara se så jag gör alla stegen rätt, med sträckta vrister mm. :=)
annars idag, har skolat varit lung. Sitter just nu och skriver på mitt examens arbete. :)
Orkar inte skriva mer,
A<3J
A
Om två dagar, så är det dags. Då sitter jag i på hård stol i en sal med massor av folk. Som bara pratar om min systers olycka. En olycka som kostade min systers liv, en olycka som förändrade mitt liv och hela min familjs.
Att sitta i denna hårda stol, med att tårarna bara rinner längst min kind kommer bli jobbigt. Sitta tätt intill adrian, känns bättre. Det känns trygt, och lungt. Fast det kommer bli väldigt jobbigt ändå, men det är en tryghet att Adrian ska med.
Att få veta, vad som igentligen hände, ska bli skönt. Men samtidigt väldigt jobbigt. För vill jag verkligen veta vad som hände? Det går ju ändå inte att skruva klockan tillbaka, min syster är död och kommer alltid att vara. Jag kommer aldrig att få min älskade syster tillbaka. Min älskade syster, som betydde så mycket för mig.
Om min syster hade kört på denna vägen några minuter sekunder tidigare eller senare. Så hade aldrig detta hänt, eller att jag hade ringt och berättat att kom hem till mig istället. VARFÖR? Det är fortfarande så hårt, såååååå jobbigt !
Att leva med detta varje dag, att jag kanske kunde gjort någonting annorlunda. Hade det spelat någon roll?
26 januari 2008 ringde telefon klockan 06,23 hemma hos mig och mamma. Vi hörde att det ringde, men ingen gick upp och svarade. Jag kände på mig att någoting hade hänt. Jag gick upp ur sängen, och såg att det var pappa som hade ringt. Jag slåg pappas nummer, och min bror svarade. Min bror grät och jag hörde pappa skrika i bakgrunden. ATt höra detta var hemskt, jag sa. : - VAD ÄR DET SOM HAR HÄNT. Min bror svarade - annna är död.
Jag la mig ner på golvet, och skrek. Jag skrev: Mammma, anna är död. Detta är någonting, jag aldrig kommer att glömma. Att få reda på att sin syster är död..... Vi tog på oss,och åkte sedan till pappa. Där näsan hela familjen var samlad. Alla grät och sa rakt ut. Varför?
Under denna bilfärden, var det så många frågor. Hur dog hon? mördad,? bilolycka, ? Vad? Det var nog den längsta bilfärden någonsin till pappa.
När vi kom till pappas hos, sprang jag fram till pappa. Som inte hade några krafter i kroppen. Han kramade inte mig så där hårt som han brukar.
Detta var hemskt, att sedan se hela familjen vara så ledsen och mig själv så nere, var fruktandsvärt. !
Pappa berättade att, polisen hade ringt hem till honom och berättat var som hade hänt. Julia låg svårt skadad i Lund, och det var fortfarande oklart i fall hon skulle klara sig. Framåt lunch, åkte vi ner till Lund för att se hur det var med julia. Vi satt i ett väntrum på intersiven i Lund och väntade på att läkarna skulle komma. Dom andra i väntrummet, måste ha blivit väldigt oroliga. Jag skek, pappa skrek alla skrek. VARFÖR? Det var fortfarande så overkligt, varför min lilla Anna. ? Varför ska detta hända mig? Kommer Julia att klara sig?
När jag hade fått träffa julia, och se alla hennes skador i ansiktet och alla slangar. Förstod jag inte hur hon kunde klara sig. Hon hade massor av frakturer inne i kroppen, tungan var avbiten, och kinden skulle dom sy ihop. Så många ärr..
Efter några timmar i lund, var det bara att köra hemåt mot Helsingborg. På vägen till Helsingborg, så var vi tvungan att äta. Men jag fick bara i min lite vatten. Men det kändes som flera liter vatten. Det gick inte att äta...
Vid tre tiden samma dag, så var det dags att ta farväl av Anna. Ett sista farväl, men inte vilket farväl som helst. Ett döds farväl, jag skulle få se min syster död. När det sedna var min tur, att gå in i dett rummet. Bröt jag ihop direkt, jag såg min egna stora syster ligga på en bår. Med massor av hack in i huvudet. Alldeles blek i ansiktet och hon hade sin fina skinnjacka på sig. Hennes tår var alldeles rött. Min syster är blond, varför var hon röd hårig? -blod!
Händerna var blodiga... Jag kysste henne i pannan och sa att jag älskade henne. Detta var mitt sista farväl...Det jobbigaste och svåraste. Jag ville inte gå ut ur rummet..
Några veckor senare var det dags för begravning, jag hade aldrig tidigare varit på en begravning. Jag undrade så mycket, hur kommer det att se ut? När alla hade satt sig i kyrkan. Så gick jag och pappa in sist in och satte oss längst fram. Jag satt och grät under hela cermoni. Det var så vacker, med alla blommor och alla ljus. Men fortfarande så overkligt. Min syster ligger i en av dom kisterna. VARFÖR?
Sedna var det dags för mitt tal, ett tal jag hade skrivit själv. Jag läste upp det samtidigt som jag höll i pappas hand. Jag la det på Annas kista och kysste den. Att sedan se kistan slänkas ner under jorden, var en plåga ! VArför ska min syster ligga under jorden hon levde för en månad sen? Då var allting bra.
Nu har snart ett och halv år gått och jag lever fortfarande med dessa minnena och plågorna varje dag. Jag har lev med detta varje dag, jag förtstår inte att jag har klarat av detta. Det är en saknad som inte går att beskriva med ord. Efter alla pyskolgsamtal, kurator samtal, och prästsamtal. Så mår jag inte bättre, det ffinns i mina tankar varje dag.
Jag älskar dig syster, och kommer alltid att göra. Du kommer alltid att ha den största platsen i mitt hjärta.
Alla våra minnen tillsammans, alllllttt !! JAG SAKNAR DIG, ÖVER HELA MITT HJÄRTA. Hade jag fått en önskad under mitt liv, hade jag valt att får dig tilbaka.
det behövdes
Ja, det kanske man kan säga, att det gjorde. Att äntligen få träffa dig igen, efter nästan ett år ifrån varandra var helt otroligt. Att bara få krama om dig, och få känna din närhet mot min var underbart. Att gråta i varandras famnar och säga att vi har saknat varandra var underbart. Det kändes som den dära klumpen i magen släpte, och allting var så bra igen.
Att vi sedan kunde prata om det mesta, precis som ingenting hade hänt, det var också underbart.
Skolan idag, var precis som alla andra dagar. Efter skolan så mötte jag Anna i stadsparken. Vi båda två sken upp och hade ett stort leende på läppparna, vi stod och kramade varandra en lång stund och tårarna bara kom. Det var så otroligt, men samtidigt så underbart. ! Det var så trevligt att få träffa dig igen!.
Vi gick till ebbas fik och pratade om det mesta. Tog bussen hem tillsammans och sedan skildes våra vägar åt, med återligen en kram.
När jag kom hem, satt jag mig och pluggade och sedan tog jag min cykel och cyklde till träningen. Nu ska jag dricka upp mitt vatten och sedan lägga mig i sängen och se i fall det är något bra på tv.
A<3J
Det kommer jag att klara
Att få veta, hur allting hände och hur allting inträffade. Kommer bli en lättnad, eftersom jag vet ingenting.
Att ha levt med detta nu i 439 dagar ungefär. Så känns det fortfarande så overklig, och obeskrivligt. Jag kan forfarande inte förstå, att du inte lever mer. Att min älskade syster, är död! Det känns så tungt att säga ordet ''död''. Det är ett hemskt ord, som får mig att rysa och fälla några tårar.
Att inte få känna, röra eller höra dig mer är en plåga. En plåga som inte går att beskriva. Det finns helt enkelt inga ord för det. Tidigare var allting så självklart, då kunde jag liksom ringa dig när jag ville. Men det kan jag inte längre... det går inte. Jag brukar skriva mejl till dig, för att jag måste skriva av mig och berätta hur jag mår. Jag skrev för några dagar sedan ett mejl om hur lycklig jag var tillsammans med Adrian. Jag vet om att kollar ner på mig. Att du är den sjärnan på himmelen som alltid lyser.
Jag har fått leva med en saknad, en smärta i magen i över ett år nu. Denna saknaden och smärtan i magen kommer aldrig försvinna. Den kommer alltid att sitta kvar inom mig. Det är något jag måste leva med.
Att vakna med att kudden är alldeles blöt, är inte så konsigt. Jag brukar gråta mig till söms, för ibland kommer det perioder då jag mår extra dåligt. Just nu har jag en sån period, då jag sitter och kollar på bilder på dig hela tiden. Det finns inte ord, för hur vacker du var. !
Om jag bara fick tala om för dig, hur mycket du betydde för mig. Om jag hade sagt till dig, att inte köra på denna vägen just då.
På torsdag är det rättegång. Vilket kommer bli en mardröm, men jag hoppas att jag kommer att klara av det.
Lever på kärleken
Igår så cyklade jag till skolan, hade dom lektionerna jag skulle ha. Sedan väntade älskling på mig utanför skolan. Vi gick sedna hem till mig, pratade och sedan hjälpte mamma att slänga massor av sakor i en stor containor.
Åt tacos och sedan tog vi bussen till älskling. Kollade tv, och sedan gick vi och la oss. Myspys!
Hur många gånger har vi inte vaknat under natten? hahaha. Lika roligt varje gång,
Mamma kom sedan och hämtade mig vid ett tiden idag, vi körde hem jag duschade och sedan till väla. För att handla födelsedags present till Axel. Min lilla gullunge.
Till morbror, där vi satt ute och fikade och pratade. Vilket var hur mysigt som helst. Det är så det ska vara. Umgås med familjen, och ha trevligt. Annars idag, så kommer snart älskling hit och joinar mig en natt till. Vilket ska bli mysigt.
Men har ni settt, det är strålade sol och har varit hela dagen. SÅÅÅÅÅ UNDERBART!
alllllting är så bra, och jag är så lycklig!
SM snart
.. kan det bli bättre? Snart är det SM, tänk jag ska dansa SM i disco! DEt är rikigt sjukt, jag har fortfarande inte förstått det riktigt. Men det ska bli roligt, jag ser framemot det till max. Jag ligger i hårdträning, och vill verkligen ge allt. jag vill ha den dära känslan. - jag gav verkligen allt. Sedan får vi se hur långt det räcker. Så i mitten av nästan månad så är det dags. Min innan Sm har jag två tävlingar, en i göteborg och en i helsingborg.
Det är bra, att har tävlingarna innan. Så man hinner ladda upp.
Men i tisdags var det träning, då jag gjorde klart min dans. Vilket jag är väldigt glad över, den skulle igentligen vara klar för en månad sedan. Men den blev klar i tisdags. Jag träffade även min älskling i tisdags, efter en vecka ifrån varandra, så fick våra läppar röra varandra igen. Vilket var underbart! När jag såg babe, så hoppade jag upp på honom. Det var som babe sa, '' jag var lika glad som ett barn på julafton'' Det var så sant så. Sedan så fick jag världens finaste armband av älskling också. Det är så fint, det sitter nu mera alltid på höger hand och jag är väldigt stolt över att jag har fått det utav dig ! Det betyder verkligen!
I onsdags ( igår ) Så var det nästan plugg hela dagen, eftersom vi hade prov dagen efter. Sedan träning på kvällen.
Idag så började dagen med att jag cyklade till skolan, hade engelska och fick reda på hör- läsförståelse i nationella! Jag är väldigt stolt över mig själv. Att det gick så bra som det gjorde. Jag trodde jag skulle få betydligt sämre betyg. Eftersom jag har haft svårt med engelskan, ett länge tag. Så kändes det bra, kom nästan några glädje tårar.
Sista lektionen hade vi dans.. :) Och efter lektionen cyklade jag iväg och sola, sorry älskling. Jag vet om att du inte tycker om att jag solar. Men det är ju så skönt ;) Nu sitter jag och ska plugga igen.. Eftersom vi har VG-MVG delen i andra världenkriget imorgon.
A<3J
vårkänsla
Igår var det påskafton, vilket jag spenderade dagen med min familj. Det var så mysigt, det finns inget bättre än att umgås med dem. Jag mår så bra då, fast det är klart det är jobbigt på ett annat viss. När det är en högtid, då familjen är samlad, så är det alltid lika tufft. Då tänker man tänker extra mycket på - Anna ! Men livet går vidare, och jag måste leva med det.
Jag måste leva med att, min syster lever uppe hos änglarna nu. Hur tufft det än är, så måste jag göra det.
Det är bara att blicka framåt, och tänka på framtiden.
Annars igår, så var jag ute hela dagen. Vi grillade och åt ute. Det var så mysigt ! Att inviga grillen, att inviga verandan. Det kan inte bli bättre.
Sedan har jag fått massor av påskägg, först fick jag dåligt samvete, - att jag krängde så mycket godis. Men varför ska jag få det? Det är ju påsk, då får man äta hur mycket godis som helst. :)
Det var så tomt igår också, vid åtta tiden. Då var det robinsson och ingen Adrian. Jag och adde, har sett varje avsnitt tillsammmans. Men nu befinner han sig i ett varmt prag och njuter av handbollen. haha.
Nu ska jag platta håret, och sedan bege mig till mormor. Bilder kommer senare från igår.
A<3J
nästa sommar ju!!
Annars i veckan så har jag väl varit i stan och fikat med felica. ÅHh, så mysigt det var. Verkligen jätte roligt att träffa dig gumman.
Igår så var jag barnvakt åt Emilia. Det gick bra, vi var på väla och shoppade lite. Vi fick pengar av anders. Så jag köpte ett par super gulliga trosor och en skjorta. :) Jag var barnvakt i några timmar.
Annars igår, så solade jag i trädgården och tyckte att allting var bra.
Idag så väckte mamma mig vid tio, och sa att vi åker om två timmar. Du måste gå upp nu !
Mamma vet hur lång tid det tar för mig att göra v mig. :P Men jag har faktiskit blivit duktigare. Det tar kanske en timme nu, det är inte så farligt. Men i alal fall vid tolv var vi klara båda två. Då satt vi i bilen på väg till väla.
Vi skulle köpa födelsedags present till Emilia och lite saker till mig. Vi letade efter skolavslutningsklänning. Men vi hittade ingen fin.. Dom har väl inte kommit till affärena än.
Jag köpte en super fin kofta !! åhhh, helt förälskad i den. När vi kom hem, så satt jag mig på altanen med skolböckerna och pluggade. Vi har ett stort prov i slutet av nästa vecka. Som jag känner att jag måste lägga mycket energi på.
Sedan så har jag läst ungefär 100 sidor i min bok, och den är så bra. Nu luktar det mat, och får väl springa ut i köket och se vad det blir för gott.
A<3J
MYYYYSSSIGT!
Efter det, så tog jag bussen till babe, vi kollade tv nästan hela eftermiddagen, vi är så slöa när vi är tillsammans.
Vid halv sex, körde addes mamma mig hem. Jag åt och sedan var det dags för träning. Sista träningen innan lovet, vilket inte är så roligt. Men kan jag behöva ta det lungt i en vecka. När ajg har min dans, är det bara träning träning, träning. ! vilket tar på krafterna till slut. Efter jag hade tränat, körde mamma mig till babe. Det blev tv hela kvällen, och sedan la vi oss och sov. Vad blev klo´ckan innan vi ''somnade '' ? haha. Vi somnade, vi vaknade, vi somnade, och vi vaknade. Hahah. Så ´mysigt ! Det är så mysigt att vakna med en varm kropp brevid sig. Det är så mysigt att vakna med att det är någon som kysser ens kropp. Det är så mysigt att vakna med att någon har armen runt om kring sig.
Det är så mysigt att vakna brevid dig babe !
Nu kom jag precis hem, och nu väntar jag på mat.
Jag är sååååå kär !
4/4<3
En känsla som får en att må bra. En känsla som sprits i hela kroppen?
Det är så underbart, och jag mår så bra. Jag har abslout ingenting att klaga på. Allting är så bra !! tralla.
Jag hoppar av glädje, precis som något stort har hänt. Men det har det faktiskit gjort också.
Som ni kanske ser, har jag inte uppdaterat på länge, men det beror på att jag har helt enkelt inte haft tid.
Veckan har bestått av, massor av plugg, pussar, kramar, fika på stan, och dans. Skola- veckan har varit bra, vi hade inteså mycket plugg i veckan. Men jag har pluggat som en gnu ändå.. Vi har ett stort prov som kommer efter lovet. För nu är det ju påsklov i en vecka. Visst är det härligt !
Sedan har jag träffat min stora sötnos.
Nu ska jag lägga mig i sängen igen med ett glas proviva och tänka på hur bra jag mår !
