det behövdes
Ja, det kanske man kan säga, att det gjorde. Att äntligen få träffa dig igen, efter nästan ett år ifrån varandra var helt otroligt. Att bara få krama om dig, och få känna din närhet mot min var underbart. Att gråta i varandras famnar och säga att vi har saknat varandra var underbart. Det kändes som den dära klumpen i magen släpte, och allting var så bra igen.
Att vi sedan kunde prata om det mesta, precis som ingenting hade hänt, det var också underbart.
Skolan idag, var precis som alla andra dagar. Efter skolan så mötte jag Anna i stadsparken. Vi båda två sken upp och hade ett stort leende på läppparna, vi stod och kramade varandra en lång stund och tårarna bara kom. Det var så otroligt, men samtidigt så underbart. ! Det var så trevligt att få träffa dig igen!.
Vi gick till ebbas fik och pratade om det mesta. Tog bussen hem tillsammans och sedan skildes våra vägar åt, med återligen en kram.
När jag kom hem, satt jag mig och pluggade och sedan tog jag min cykel och cyklde till träningen. Nu ska jag dricka upp mitt vatten och sedan lägga mig i sängen och se i fall det är något bra på tv.
A<3J
