jag orkar inte mer !
...!!
Jag saknar min syster något enormt, !
Tänk det är sju månader och fem dagar sedan du lämnade oss! Det är som sagt en fruktandsvärd saknad, som man alltid kommer att ha inom sig, alltid ! För min älskade syster kommer inte tillbaka. Hon kommer alltid att vara död, jag hatar fortfarande ordet, ''död'' Det är ett hemskt ord. När du fanns så visste jag att jag inte kunde leva ett liv utan dig. För du var verkligen mitt allt, min förebild och min bästa vän. Och nu är du borta, och mitt liv har varit ett helvete under dessa månaderna, dem har varit plågsama. Jag trodde inte att man kunde sakna en människa så mycket som jag gör just nu. Jag tror inte folk förstår hur jävla plågsamt detta är, ni som bara sviker en när man mår dåligt. Det är fan inga vänner, och det har jag förstått nu. Och jag behöver inte falska vänner.
Under dessa månaderna har jag besökt min systers gravplats flera gånger, det är både skönt och tufft att besöka den. Men det är som en skyldighet för mig att gå dit, om jag inte går dit, får jag dålig samvete. För det är ändå min syster som är begraven där, henne kropp ligger under jorden. Jag tänker alltid tillbaka på den dagen då pappa ringde hem till mig och berättade att du var död. ! Jag trodde att det var en dröm, men det var det fan inte. ! Jag hade förlorat min bästa vän. Det är fortfarande så fucking overkligt att förstå. Men det är något man måste leva med. Den dagen då pappa ringde hem till mig, kommer alltid finnas inom mig, för det är / var den värsta dagen i mitt liv.
Senare den dagen, så var mitt sista förväl till dig. Där låg du alldeles stilla, och sov. Du hade massor av blod och hack in i huvudet. Varför Anna,? Varför just min syster? Varför körde du på den vägen? Vad har jag gjort för att förtjäna detta?
Anna, du kommer alltid att finnas inom mig, och jag kommer alltid att se dig, som min syster. För du är något jag är stolt över, och något som jag ser upp till.
Jag har så många minnen tillsammans med dig, allt det vi har gjort tillsammans, det kommer alltid att finnas inom mig. Det kommer alltid att ha en stor plats. Att ha dig som min syster, det betyder otroligt mycket. Att du alltid fanns där för mig när jag behövde någon, det är syskon kärlek ! Men nu när du inte finns längre, vad ska jag göra?
Det har ändå gått lite mer än sju månader, och det är dessa månaderna som kommer. Kommer bli väldigt tuffa, och det är frågan i fall jag verkligen orkar dem. Men vad skulle jag annars göra? Jag måste orka... ( fast jag inte vill )
Jag vill hälsa på min syster, det är det ända jag vill. Kan jag inte få göra det?
Det är ingen som förstår hur fucking dåligt jag mår, !
Syster jag saknar dig !
R.I.P
6/5 1980 - 25/1 - 2008
Jag saknar min syster något enormt, !
Tänk det är sju månader och fem dagar sedan du lämnade oss! Det är som sagt en fruktandsvärd saknad, som man alltid kommer att ha inom sig, alltid ! För min älskade syster kommer inte tillbaka. Hon kommer alltid att vara död, jag hatar fortfarande ordet, ''död'' Det är ett hemskt ord. När du fanns så visste jag att jag inte kunde leva ett liv utan dig. För du var verkligen mitt allt, min förebild och min bästa vän. Och nu är du borta, och mitt liv har varit ett helvete under dessa månaderna, dem har varit plågsama. Jag trodde inte att man kunde sakna en människa så mycket som jag gör just nu. Jag tror inte folk förstår hur jävla plågsamt detta är, ni som bara sviker en när man mår dåligt. Det är fan inga vänner, och det har jag förstått nu. Och jag behöver inte falska vänner.
Under dessa månaderna har jag besökt min systers gravplats flera gånger, det är både skönt och tufft att besöka den. Men det är som en skyldighet för mig att gå dit, om jag inte går dit, får jag dålig samvete. För det är ändå min syster som är begraven där, henne kropp ligger under jorden. Jag tänker alltid tillbaka på den dagen då pappa ringde hem till mig och berättade att du var död. ! Jag trodde att det var en dröm, men det var det fan inte. ! Jag hade förlorat min bästa vän. Det är fortfarande så fucking overkligt att förstå. Men det är något man måste leva med. Den dagen då pappa ringde hem till mig, kommer alltid finnas inom mig, för det är / var den värsta dagen i mitt liv.
Senare den dagen, så var mitt sista förväl till dig. Där låg du alldeles stilla, och sov. Du hade massor av blod och hack in i huvudet. Varför Anna,? Varför just min syster? Varför körde du på den vägen? Vad har jag gjort för att förtjäna detta?
Anna, du kommer alltid att finnas inom mig, och jag kommer alltid att se dig, som min syster. För du är något jag är stolt över, och något som jag ser upp till.
Jag har så många minnen tillsammans med dig, allt det vi har gjort tillsammans, det kommer alltid att finnas inom mig. Det kommer alltid att ha en stor plats. Att ha dig som min syster, det betyder otroligt mycket. Att du alltid fanns där för mig när jag behövde någon, det är syskon kärlek ! Men nu när du inte finns längre, vad ska jag göra?
Det har ändå gått lite mer än sju månader, och det är dessa månaderna som kommer. Kommer bli väldigt tuffa, och det är frågan i fall jag verkligen orkar dem. Men vad skulle jag annars göra? Jag måste orka... ( fast jag inte vill )
Jag vill hälsa på min syster, det är det ända jag vill. Kan jag inte få göra det?
Det är ingen som förstår hur fucking dåligt jag mår, !
Syster jag saknar dig !
R.I.P
6/5 1980 - 25/1 - 2008
Kommentarer
Trackback
