Jobbig period !
Jag kan fortfarande inte fatta att min syster är borta / död. Det är fortfarande så overkligt.
Hon finns i mina tankar hela tiden!
Det är mer än 6 månader sedan hon dog, fast det känns som i går och som flera år. För det känns som hon stod framför mig igår och sa, '' jag älskar dig syster'' Men det känns som flera år, jag sa det till henne '' jag älskar dig''. Min syster var verkligen mitt allt, när hon levde. Jag alltid till henne, '' jag kan inte leva utan dig'' och nu lever jag ett liv utan dig. Men det är så plågsamt ! Det är en smärta i hjärtat att vakna varje morgon och tänka, '' du är död ''
Att tänka tillbaka, på dem stunderna vi hade får mig att le, men samtidigt gråta. Jag kommer ihåg när jag sov över hemma hos dig, vi lagade mat, hyrde film och myste framför tv. Så som systrar brukar göra, men vi var så mycket mer än systrar, vi var bästa vänner. ! Du var mitt allt, du var min förebild. Jag har alltid sett upp till dig, du var den första som höll mig när jag föddes. Det var du som klippte min navelsträng för pappa var i Göteborg. Det bevisar bara hur nära vi stod varandra. Den relationen vi hade tillsammans var helt fantastisk, vi gjorde allt tillsammans. Och då menar jag allt. Jag har aldrig mått så här dåligt på väldigt länge. Dem första veckorna så förstod man inte att du var borta, då var man i ett sånt chock läge, och förstod ingenting. Nu har det utvecklas någon enorm plåga! Det är nu man verkligen förstår att du är borta, och aldrig mer kommer tillbaka. Jag vet om att jag skriver detta varje gång jag skriver om dig, men det är så många frågor man vill ha svar på, men det kommer man aldrig.
Den dagen då pappa ringde hem till mig, och berättade att du hade varit med om en trafik olycka, det första jag sa var:
Klarade hon sig?
Pappa, grät och jag flrstod att hon var död, ! Pappa skrek, Anna är död josefine !
Jag höll ihop på golvet och visste inte vad ag ska skulle göra. Jag såg på nyheterna samma dag, att det hade inträffat en svår trafik olycka vid ekeby, men jag visste inte att det var du !
Men dagen efter, så visste jag att det var min syster som färdades i den bilen och förlorade sitt liv. Du dog av hjärn skador, och det är något som jag inte förstår. Vaddå hjärnskador? Hur kan man dö av det?
Igår så ringde min pappa och berättade, att han hade pratar med polisen. Och min syster hade säkerhets bälte på sig, och det känns skönt. Men han berättade även att det ska bli rättegång, och orkar man gå på den? Jag känner att jag vill, men frågan är, har jag krafter för det? Jag vill ha det !
Tänk så hade denna mannen som körde den andra bilen, druktit alkohol ? Men en sak är säker han ahde obeskitiad bil ! Han kan dömas för vållande i en annans död!
Anna, miin älskade syster. Jag tänker på dig något enormt, och du finns i mina tankar !
( just nu orkar jag inte skriva mer ) Får se om bloggen har en paus eller något.
puss på er alla !
Hon finns i mina tankar hela tiden!
Det är mer än 6 månader sedan hon dog, fast det känns som i går och som flera år. För det känns som hon stod framför mig igår och sa, '' jag älskar dig syster'' Men det känns som flera år, jag sa det till henne '' jag älskar dig''. Min syster var verkligen mitt allt, när hon levde. Jag alltid till henne, '' jag kan inte leva utan dig'' och nu lever jag ett liv utan dig. Men det är så plågsamt ! Det är en smärta i hjärtat att vakna varje morgon och tänka, '' du är död ''
Att tänka tillbaka, på dem stunderna vi hade får mig att le, men samtidigt gråta. Jag kommer ihåg när jag sov över hemma hos dig, vi lagade mat, hyrde film och myste framför tv. Så som systrar brukar göra, men vi var så mycket mer än systrar, vi var bästa vänner. ! Du var mitt allt, du var min förebild. Jag har alltid sett upp till dig, du var den första som höll mig när jag föddes. Det var du som klippte min navelsträng för pappa var i Göteborg. Det bevisar bara hur nära vi stod varandra. Den relationen vi hade tillsammans var helt fantastisk, vi gjorde allt tillsammans. Och då menar jag allt. Jag har aldrig mått så här dåligt på väldigt länge. Dem första veckorna så förstod man inte att du var borta, då var man i ett sånt chock läge, och förstod ingenting. Nu har det utvecklas någon enorm plåga! Det är nu man verkligen förstår att du är borta, och aldrig mer kommer tillbaka. Jag vet om att jag skriver detta varje gång jag skriver om dig, men det är så många frågor man vill ha svar på, men det kommer man aldrig.
Den dagen då pappa ringde hem till mig, och berättade att du hade varit med om en trafik olycka, det första jag sa var:
Klarade hon sig?
Pappa, grät och jag flrstod att hon var död, ! Pappa skrek, Anna är död josefine !
Jag höll ihop på golvet och visste inte vad ag ska skulle göra. Jag såg på nyheterna samma dag, att det hade inträffat en svår trafik olycka vid ekeby, men jag visste inte att det var du !
Men dagen efter, så visste jag att det var min syster som färdades i den bilen och förlorade sitt liv. Du dog av hjärn skador, och det är något som jag inte förstår. Vaddå hjärnskador? Hur kan man dö av det?
Igår så ringde min pappa och berättade, att han hade pratar med polisen. Och min syster hade säkerhets bälte på sig, och det känns skönt. Men han berättade även att det ska bli rättegång, och orkar man gå på den? Jag känner att jag vill, men frågan är, har jag krafter för det? Jag vill ha det !
Tänk så hade denna mannen som körde den andra bilen, druktit alkohol ? Men en sak är säker han ahde obeskitiad bil ! Han kan dömas för vållande i en annans död!
Anna, miin älskade syster. Jag tänker på dig något enormt, och du finns i mina tankar !
( just nu orkar jag inte skriva mer ) Får se om bloggen har en paus eller något.
puss på er alla !
Kommentarer
Trackback
