144 dagar utan dig !

Jag har fortfarande inte fattat att du är borta och aldrig mer kommer tillbaka. Det är fortfarande så overkligt, att inte ha dig vid min sida längre.
Tänk i 144 dagar har jag varit utan min syster. Jag kan inte fatta själv, att jag har klarat så många dagar utan henne. När hon fanns klarade jag knappt en dag utan att prata med henne i telefon. Men jag har varit stark nog att klara av detta. Och jag måste klara av flera dagar till, jag måste klara av hela mitt liv utan dig. Det är så sjukt konsigt, men jag måste leva ett liv utan min syster. Fast jag vill ha dig vid min sida, så går inte det längre. Du fanns vid min sida, ena dagen och andra dagar var du borta för gått. Mitt liv har förändrats så snabbt, på en dag !! 
Innan vad jag den glada tjejen, som inte hade något problem alls med livet, men det har jag nu. Nu gråter jag nästan varje dag, för jag saknar dig så mycket. Jag har gjort ALLT  för att må bra igen, men det går inte. Det ända som kommer att fungera är att du kommer tillbaka till mig. !
Jag kommer aldrig glömma den dagen då pappa ringer hem till mig, och berättar att du är död !!
Jag visste inte vad jag skulle tro, jag tror jag var i ett chock tillstånd. Men jag har fortfarande inte fattat att du är borta !
Alla dessa minnena vi har tillsammans, kommer alltid att finnas inom mig, för det är något speciellt. Allt det vi har gjort tillsammans finns inom mig.! 
Du var verkligen något speciellt. Du var världens snällaste människa, som brydde sig om alla andra i första hand och dig själv i andra hand. Det vissade bara vilken underbar människa du var. Du var min syster, och det kommer du alltid att vara, du kommer alltid finnas i mitt hjärta och du kommer alltid ha den speciella platsen i mitt hjärta. Jag kommer komma ihåg dig som en underbar person. Du var mitt allt, vi kunde prata om exakt allt. Jag berätta allt för dig!  och då menar jag allt, det fanns inget som inte berättade för dig.
Många frågar, vem är du mest lik josefine?  pappa eller mamma?
Då svara jag: min syster, vi var både lika på utsidan och insidan sägs det.
Jag är så stolt över att ha dig som syster,  jag är stolt över att berätta hur underbar människa du var. Men jag vill att du ska leva!!  jag vill inte du ska ligga i en kista och ruttna, det är inte det du är värld !!  Du är något mycket bättre, och det ville jag ge dig. !  Men det kan jag inte, du sover gott nu, och kollar ner på oss alla. Du ser säkert hur mycket vi alla saknar dig. Du förstår nog inte hur saknad du är, alla tyckte om dig !! 
Du har ett barn på 2 år, och hon frågar efter dig. julia ska vara stolt, hon har dig som mamma. Men hon kommer växa upp utan dig vid sin sida. Hon kommer ha en yuff uppväx, hon kommer växa upp utan mamma. Jag är julias gudmor, jag kommer ihåg den dagen då du ringde hem till mig, och frågade i fall jag ville bli julias gudmor. Jag blev stolt, men jag visste inte vad det innebör, så jag frågade dig. Du sa: i fall jag dör så blir du julias mamma, ( och du skrattade )
men nu står vi här, du är borta, och jag är julias gudmor. Men jag vill att du ska vara vid hennes sida.
När jula växer upp ska jag berätta för henne, hur underbar mamma hon hade. Det vill jagf berätta för henne.
Anna, mitt sista förväl för dig, var den 15 februari, då var det din begravning. !
Jag höll ett tal, och visste inte i fall jag skulle orka, men jag orkade. Här kommer mitt tal.

Anna Lindahl Molin.


Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Det finns igentligen inga ord för vad som har hänt.

Det är fruktansvärt. !


För två veckor sedan, lämnade du oss med tomrum och saknad.

Jag förstår inte varför?   Hur kunde du?


Du är min syster, min förebild, och kommer alltid att vara. För jag är stolt över min syster, ska du veta.

Du var mitt allt. Vi kunde prata om ja, exakt allt.

Nu är du hos änglarna. Och du kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Jag kommer minnas dina fantastiska egenskaper och som världens bästa stora syster. För du är min syster nu och för alltid. Jag kommer aldrig glömma dig.! Du var enorm på alla sätt och viss.

Vi hade något speciellt tillsammans.


Det finns som sagt inte ord för dig.

Tack för du fanns i mina 14 år. Tack Anna.


Vi alla tänker på dig Anna.

Nu har du det bra uppe i paradiset med din mamma. Men vi saknar dig.


Jag älskar dig nu och för alltid.

Din syster.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0