Att förlora någon man älskar är tufft..
Jag läste i en tidning tidigare i dag om en tjej i min ålder hade förlorat sin pappa för 1 år sen.
Hon beskrev det precis som jag känner, att verkligen vakna upp och tänka, jag har ingen syster längre. Jag har en syster men hon är död, hon ligger nergrävd....
Hon beskrev även om hur kompisarna reagerade, något som hon sa väldigt bra. Hennes kompisar fanns där för henne i två veckor ungefär och tyckte det var syn om henne. Men tiden gick och kompisar sket i hur hon mådde, jag känner igen mig där också. Mina kompisar finns inte där längre, inte som dem gjorde i första början. Dem flesta har någ glömt att jag har förlorat min syster..
Det är tacken för att man ställer upp, det är ju nu jag behvler mina vänner.
.... inga fler komentarer.
Hon beskrev det precis som jag känner, att verkligen vakna upp och tänka, jag har ingen syster längre. Jag har en syster men hon är död, hon ligger nergrävd....
Hon beskrev även om hur kompisarna reagerade, något som hon sa väldigt bra. Hennes kompisar fanns där för henne i två veckor ungefär och tyckte det var syn om henne. Men tiden gick och kompisar sket i hur hon mådde, jag känner igen mig där också. Mina kompisar finns inte där längre, inte som dem gjorde i första början. Dem flesta har någ glömt att jag har förlorat min syster..
Det är tacken för att man ställer upp, det är ju nu jag behvler mina vänner.
.... inga fler komentarer.
Kommentarer
Trackback
