Minneslunden...
Det är fortfarade så overkligt, !
Idag körde mamma och jag till minneslunden för att tända ljus, när jag hade tänt ljuset bröt jag helt ihop, tårarna bara sprutade ut, och jag satt mig på en bänk och bara tänkte. Det är så hemsk, jag förstår fortfarande inte. Det var så mycket jag tänkte på när jag satt på denna bänken, te.x på alla våra minnen tillsammans.
Jag vet att det var 9 månader sedan för några dagar sen, men det blir bara tuffare och tuffare. Saknaden blir bara värre och värre. Jag trodde inte att man kunde sakna någon människa så mycket somjag saknar dig. Jag har insett vad saknad är nu. Det går inte att förklara hur mycket jag saknar dig syster.Jag kan inte heller förstå att du har varit död så längre. Det var inte länge sedan, du stod vid min sida och sa'' jag älskar dig''
Tiden bara rinner iväg, och jag hoppas att du ser ner på mig lite då och då. För jag vet om att du har det bra där uppe i paradiset. Du är den sjärnan som jag brukar se, utanför mitt fönster.
Jag kommer aldrig mer får se dig, ! jag hatar det, ! För du var mitt alllt, min bästa vän och du är min förebild.
Under dessa månaderna har jag gått igenom ett helvete, ett helvete som alltid kommer finnas i mitt hjärta. Jag kommer aldrig glömma vad jag har gått igenom, de tär något man alltid kommer att finnas inom en.
För det har varit en plåga, en smärta som inte går att beskriva. Livet är så orättvisst, du var 27 år gammal och skulle fylla 28 år. Du fick inte uppleva en födelsedag till, du får inte se ditt barn växa upp, och du får inte se mig växa upp. Men jag lovar dig, jag tänker försätta skriva till dig på facebook, om hur jag mår och hur mycket jag saknar dig. Anna, du kommer alltid finnas i mitt hjärta. Du kommer alltid att ha den största platsen i mitt hjärta. För du är bäst !
Gud vad jag saknar dig, varför kan du inte bara komma tillbaka. Då vore mitt liv så mycket lättare, jag saknar och älskar dig syster !
<3
Idag körde mamma och jag till minneslunden för att tända ljus, när jag hade tänt ljuset bröt jag helt ihop, tårarna bara sprutade ut, och jag satt mig på en bänk och bara tänkte. Det är så hemsk, jag förstår fortfarande inte. Det var så mycket jag tänkte på när jag satt på denna bänken, te.x på alla våra minnen tillsammans.
Jag vet att det var 9 månader sedan för några dagar sen, men det blir bara tuffare och tuffare. Saknaden blir bara värre och värre. Jag trodde inte att man kunde sakna någon människa så mycket somjag saknar dig. Jag har insett vad saknad är nu. Det går inte att förklara hur mycket jag saknar dig syster.Jag kan inte heller förstå att du har varit död så längre. Det var inte länge sedan, du stod vid min sida och sa'' jag älskar dig''
Tiden bara rinner iväg, och jag hoppas att du ser ner på mig lite då och då. För jag vet om att du har det bra där uppe i paradiset. Du är den sjärnan som jag brukar se, utanför mitt fönster.
Jag kommer aldrig mer får se dig, ! jag hatar det, ! För du var mitt alllt, min bästa vän och du är min förebild.
Under dessa månaderna har jag gått igenom ett helvete, ett helvete som alltid kommer finnas i mitt hjärta. Jag kommer aldrig glömma vad jag har gått igenom, de tär något man alltid kommer att finnas inom en.
För det har varit en plåga, en smärta som inte går att beskriva. Livet är så orättvisst, du var 27 år gammal och skulle fylla 28 år. Du fick inte uppleva en födelsedag till, du får inte se ditt barn växa upp, och du får inte se mig växa upp. Men jag lovar dig, jag tänker försätta skriva till dig på facebook, om hur jag mår och hur mycket jag saknar dig. Anna, du kommer alltid finnas i mitt hjärta. Du kommer alltid att ha den största platsen i mitt hjärta. För du är bäst !
Gud vad jag saknar dig, varför kan du inte bara komma tillbaka. Då vore mitt liv så mycket lättare, jag saknar och älskar dig syster !
<3
Kommentarer
Trackback
