dagarna bara rusar förbi
Nu börjar klockan närma sig tolv slaget, det betyder en ny dag och snart lägg dags.
Jag tycker att dagarna bara rusar förbi, tiden går så fort, men hinner knappt tänka. Jag tycker att det var inte länge sedan, jag stod vid min systers sida och sa: - '' jag älskar dig'' men för tre dagar sen, var det 9 månader sedan hennes hjärta slutade slå, och det känns i hjärtat, det känns att hon inte lever.
Det är en smärta och en plåga som inte går att beskriva. Förtillfället, har jag en period som är väldigt tuff, då jag tänker på min syster väldigt mycket. Under dessa perioderna jag har lite då och då. Då brukar jag tänka på hur lycklig man borde vara, på att man lever? För ens liv kan förändras på sekunder. Det är så hemskt, men det är faktiskt sant....
Ibland brukar jag även tänka tillbaka tillbaka i tiden, då man gick på dagis eller lågstadiet. Så lycklig man var, man hade inga bekymmer. ! Man tänkte inte så då, då var liksom värsta rädslan, '' vad finns under sängen? ett spöke? Eller att man ramlade och slog sig''.
Nu på senare år, har allting förändrats, ibland brukar jag kolla på dem små dagisbarnen som är 2-3 år, hur dem tänker och hur dem kommer tänka när dem blir äldre. Dem har ju ingen aning om, hur det är att bli äldre?
'
