''jag mår bra''
Jag måste tänka framåt och se allt positivt med livet. Jag får inte se alla mörka sidor bara, det mår jag inte bättre av, det mår ingen bra av.
För snart åtta månader sedan, tänk åtta månader sedan, så förlorade jag min bästa vän, min förebild, min syster. Det har någ varit det svåraste och tuffaste i mitt liv, att leva ett ''normalt'' liv utan henne är en smärta, en plåga !.
Min syster, hur ska jag förklara henne som person? Det går inte, för det finns inga ord för hur underbar hon var. Min syster var någ en av världens snällaste människor, hon tog alla andra i första hand och sig själv i sista hand.
Livet är orättvisst, varför skulle en 27- årig kvinna förlora livet ? Varför inte en 90 åring, som har levt sina dar?
För som sagt åtta månader sedan, så förlorade jag min syster. ´
Den 25 januari 2008, var jag i skolan, umgicks med mina kompisar och efter skolan var jag och fredrik på stan och fikade. Jag hade inte en aning om att min syster kämpade för livet, när jag satt på bussen. Senare på kvällen, så kollade jag och mamma på nyheterna, och vi hörde att det hade varit en fruktandsvärd trafikolycka vid Ekeby. Vi båda satt tysta, och sedan utbrast mamma, '' - fy, vad hemskt för familjen''. Vi tänkte ju inte mer på det.
Den 26 januari 2008, så vaknade jag vid 6 tiden, av att telefonen ringde. Mamma gick upp och kollade vem det var, men hann inte svara. ''- Det var din pappa, Josefine. Du bör någ ringa upp'' Jag slog pappas nummer, och Martin ( min bror ) svarade, jag blev rädd, och visste att någonting hade hänt. Martin grät, och jag hörde att pappa gråta i bakgrunden, jag skrek ''- vad har hänt? '' pappa tog telefonen och sa ''- din syster är död''
Jag la mig ner på golvet, och skrek. ! Jag trodde att jag drömde, och skrek och grät som aldrig förr ! Jag trodde inte det var sant. Jag och mamma körde till pappa, där bror redan var. Pappa berättade, om hur Anna dog. Alla var ledsna, och efter ett tag kom Bogdan ( min systers sambo ) och berätta hur polisen hade ringt till honom, m.m.
Det var så här, att min syster, min systers mamma, och min systers barn. Fördades i en bil tillsammans, min syster avled direkt på plats. Min systers mamma, avled senare på sjukhuset. Min systers barn, Julia, var allvarligt skadad och hade körts till Lunds lasarett för vård där. Vi 5 körde ner till lund för att hälsa på Julia, det var fruktandsvärt att se. Som hon såg ut, ! Alldeles blodig, och fullt med skrapsår i ansiktet. Julia, låg nersövd i flera veckor. Hon var stark och klarade av detta, jag beundrar verkligen henne.
Efter vårt besök i lund, körde vi till helsingborg i gen. För ett sista förväl av Anna. Jag kan fortfaraden se denna bilden framför mig, när min syster låg där på båren och var alldeles blodig, och ett stort hack in i huvudet. Det var en plåga att bara se henne död ! Jag vill se henne leva och vara glad. Men det är något jag aldrig mer kommer att få se.
Det var en svår period redan då, att försöka få in i hjärnan, att min syster är verkligen död, jag drömmer inte. !
Jag har gått igenom ett helvete, om jag för utrycka mig så. Under dessa månaderna, har jag gråtigt mer än jag någonsin har gjort i hela mitt liv. Jag mår fortfarande inte bra, och det känns som jag aldrig kommer att göra det. Men jag försöker att blicka framåt och se på framtiden. Men det hade varit så mycket lättare i fall min syster hade hjälp mig igenom detta. Min syster kommer, alltid att finnas inom mig. Hon kommer alltid att vara en förebild för mig, jag ska bli som min syster. !
Det är jag och Anna mot världen nu, nu ska vi vissa dem, att vi kan mer än ni tror. Vi är två starka tjejer, som blickar framåt i livet, och försöker göra allt för att må pysiskst bra. !
Efter alla pyskologsamtal, kurater samtal, så mår man inte bättre. Men att intala sig själv att man inte mår bra, det går inte. Då kommer jag aldrig må bra, i fall jag har dem tankarna. Jag måste verkligen intala mig själv, att jag kan klara av detta, jag kan vara stark någ och klara av detta. Har jag klarat av 8 månder, så kommer jag klara många till. Hur jävla tufft det än är. Så måste jag göra det. Min syster, ser på mig, läser mina tankar varje dag, jag ska inte göra henne missnöjd nu. Jag ska visa henne, att hon kan vara en stolt stora syster i paradiset med sin mamma. Min syster är min lilla ängel, som vakar över mig varje dag.
Jag tänker på dig min älskade syster, och du kommer alltid att finnas inom mig. Alltid !!!!
Jag hoppas att du blev glad för rosorna gumman. !
Vi tänker på dig.
Hoppas du sover gott, jag älskar dig.
/ din syster, nu och för alltid.
