För 1,5 år sedan..
.. visste jag inte vad saknad var.
Nu lever jag ett liv, där saknad finns med varje dag. Jag vaknar varje morgon av att det är något som saknas i mitt liv.
Ibland så drömmer jag till och med också om saknad. Denna saknaden som jag har inom mig nu, har jag levt med i 378 dagar.
Att vakna varje morgon och veta att det är något som saknas, är en smärta. En smärta som jag inte själv kan beskriva med ord.
Att drömma om någonting som man velat vara sant, är också en smärta.
Jag har gått igenom en smärta, plåga och en saknad på samma gång. För 1,5 år sedan så visste jag inte vad saknad var. Visst låter det sjukt? Men det är faktiskit sant, visst man skrev till sina kompisar ''- jag saknar dig'' Men innerst inne, så visste man inte vad det dära ordet '' sakna'' betydde.
När min syster lämnade jorden, för att hälsa på änglarna. Så bestod mitt liv av en smärta, och en overklighet. Men efter några månader, så kom den dära saknaden. Den fölg in i mitt liv, och kommer aldrig att komma ut därifrån. Saknaden som flög in igenom min kropp och satte sig på hjärtat, kommer alltid att finnas där. Den kommer aldrig att dö ut. !
Att veta, att jag alltid kommer att ha något som gör så ont i hjärtat är bara en smärta det. Men som sagt, det är något jag måste leva med. Jag måste kunna leva med den saknaden.
Att ha en saknad i hjärtat, gör så ont. ! Jag önskar att saknaden aldrig flög in i mitt hjärta. 
