Josefine Lindahl.

jag vill inte, jag vill inte ens tänka tankten.
Men för ett år sedan så levde min syster.. för ett år sedan så träffade jag min syster. Då sa jag till henne, hur mycket jag verkligen älskar henne. Då var mitt liv så bra, jag hade abslout ingenting att klaga på. Men nu sitter jag här ett år tillbaka, och trivs inte alls med mitt liv. Hur kan en människa förändra ens liv så fruktandsvärt mycket? Hur kan man må så dåligt av att en männsika lämnar jorden?
Jag vet inte hur många gånger jag har sagt det. Men min syster var verkligen mitt allt.  Jag saknar min syster så otroligt mycket, ibland så förstår jag inte att det är sant. Jag sitter och kollar igenom gamla bilder. Tårarna bara rinner längst min kind.. och dom slutar aldrig att rinna. Mina tårar kommer aldrig att ta slut, liksom min syster. Hon kommer alltid att finnas i mitt hjärta, hon kommer alltid att ha den största platsen i mitt hjärta.!!
En gång min syster, alltid min syster.

Idag rinner tårarna längst josefines kind.