Sitter och gråter..
Va faaaaaaaan, säger jag bara.
Jag kom hem från landskorna för ett tag sedan. Ett besökt som gjorde mig så oerhört ledsen. Att se ens syster namn inristat i en sten, är så overkligt.
Det är en sån plåga, en plåga som inte går att beskriva,
Att komma ner till landskorna, att se min systers gravsten, får mig att skaka och må illa varje gång. Jag har försökt att besöka min syster en gång i månaden detta året. Men det är lika jobbigt varje gång man står där.
Jag verkligen hatar denna känslan. Jag trodde att mina tårar var slut, och att jag aldrig mer skulle kunna gråta. Men mina tårar kommer aldrig kunna ta slut. När jag kom till graven idag, så sprutade tårarna bara ut, jag skrek av hysterik och detta fick mig att verkligen förstå. Det är sant att min syster är död. Ett år av obeskrivlig saknad. Det går inte att beskriva hur mycket jag saknar min syster, det går inte !!!
JAG ÄLSKAR DIG, OCH TÄNKER PÅ DIG !
du är det bästa som har hänt mig, tack för du fanns där för mig i mina 14 år. Du gjorde så jag mådde bättre. Mitt hjärta känns tomt, det är något som saknas... Det är en pusselbit som är borta. Älskade syster, jag älskar dig!
