Söndag närmar sig med storm steg!
Jag har faktiskt suttit och räknat ner, dessa senaste dagarna. Det får mig att lämna en tår när jag säger detta, men det är ett år sedan min syster dog på söndag. Denna dagen kommer verkligen att vara tuff och oehört jobbig.
Jag gråter bara jag skriver detta..
Jag hatar denna känslan, jag har i kroppen. Jag hatar detta, jag hatar att leva ett liv utan min syster. Det går inte att leva ett normalt liv. Men jag får försöka leva med saknaden resten av mitt liv.
Saknaden blir bara värre och värre. Idag när jag åkte buss till skolan, såg jag min syster igenom glasrutan. Jag såg verkligen henne, jag kommer ihåg hennes ansikte. Fast det är ett bra tag sedan jag träffade henne. Men Anna, kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Min syster kommer alltid att ha den största platsen i mitt hjärta. Men är det kanske så att jag börjar lika min syster mer och mer?
Vem vet?
Nu ska jag skriva klart min års novell till min syster, och sedan lägga mig i sängen. Det blir tidigt uppgång imorgon, eftersom vi har mässa på ih..
jag finns här hjärtat, det vet du<3
