Josefine Lindahl.

jag vet inte vart jag ska börja. Jag kommer aldrig att glömma denna dagen. Den 25/1-08 är en av dom värsta dagarna i mitt liv. Fast jag igentligen inte visste något då, så blev det ändå en av dom värsta dagarna i mitt liv. Det var inte fören dagen efter den 26/1-08 som jag fick reda på allting. Telefonen ringde tidigt på morgonen, redan klockan sex på morgonen. Vilket jag tyckte var väldigt konsigt. Så jag gick upp för att kolla vem det var, det var pappa !  Jag svarade, men det var inte pappa i luren, utan min bror martin. Han grät och jag hörde pappa skrika i bakgrunden. Jag visste att det var någonting som inte stämde. Jag började gråta och skrika. !  Pappa berättade att anna var död. Jag kunde inte fatta det, jag la mig ner på golvet och skrek. Mamma tog luren och berättade för pappa att vi kommer. !  Vi tog på oss, och sedan gick vi ut till bilen. Denna bilfärden till pappa, var den längsta jag någonsin har varit med om. Jag tänkte, hur kan anna ha dött? Mördad?  bilolycka, det var så mycket som rörde sig i mitt huvud då. Jag visste abslout inte hur min egna syster hade dött. När vi kom till pappa, så kramade jag om pappa och vi båda grät. Jag frågaed pappa hur!!!!?  Han berättade att anna hade varit med om en trafikolycka. Hd, låg framme på pappas köksbord, där jag såg att det hade inträffat en trafikolycka i ekeby och två personer hade dött. Jag såg att det var annas mamma, !  Samma dag, alltså den 26/1 så hälsade vi på julia som låg på intersiven i lund. Julia var svårt skadad, men läkarna trodde att hon skulle klara sig. Men det var inte säkert. Efter tre veckor i lund, så fick julia åka till ängelholms sjukhus. Men denna dagen var inte slut här, jag fick även träffa min syster. Men det var inte så jag ville se henne, för sista gången. Jag såg min syster, blodig, alldeles blek och kall. Jag hatar att berätta om denna sitvationen. ! När jag kom in i detta rum, så var det ljus över allt, och en bår mitt i rummet. På denna båren låg min syster, med sina kläder på. Med sin bruna skinnjacka och sina fina skor. Det var någonting som inte stämmde! anna var död !   Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, jag såg min syster död !  Jag kan fortfarande inte förstå det. Jag kommer aldrig att glömma denna stunden. men det är abslout inte så jag minns min syster. Jag kommer alltid att minnas min syster, som världens bästa syster.

Efter några månader utan min syster, så bestämde mamma sig för att ringa och beställa tid till en pyskolog. För jag mådde så otroligt dåligt. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Allting gick åt helvete !  Jag grät hela dagen, men jag ska tacka mina kompisar som hjälpte mig igenom detta ! Jag gick och prata med en pyskolog, och hon hjälpte mig. Men  jag mådde inte bättre för det. Jag visste om att detta var något jag fick leva med. Jag har levt med att min syster är död i 1,5 år nu. Vilket känns stark.  Under detta 1,5året, har jag gått igenom ett helvete, men jag har klarat av det. Det kommer ofta att jag tänker tilblaka på denna tiden, då jag hade det som värst. Men Det är bara att blicka framåt, på att jag kommer alltid att få leva med det. Det kommer alltid att finnas i bakhuvudet, att jag förlorade min syster i en bilolycka 25/1-08.

Jag saknar anna varje dag, jag saknar henne varje sekund. Jag förstår inte hur jag klarar av ett liv utan henne igentligen. !

R.I.P