Visst är det underbart..

... att gå och lägga sig med ett leende på läpparna?
Jag önskar så, att jag hade kunnat göra det. Men nu är jag inne i en sån period igen. Då allting händer, saker som har hänt innan också. Saker som kommer tillbaka, som ett X 2000. Saker som alltid dyker upp nu för tiden. Saker som står en så nära vardagen.
Fast man har upprepat samma sak flera gånger, så händer det ändå.
Saker som gör en så ledsen, men samtidigt väldigt glad. För man vet om att detta är bäst, för jag står inte ut längre.
Jag vill kunna ha ett leende på läpparna innan jag går och lägger mig. Det får jag inte, utav dig.
Jag vill klara av dessa sakerna så lätt. Men det kan jag inte, det sätter sig på pysket. Samtidigt tycker man syn om dig, att du har det som du har det. Men samtidigt ska det inte gå ut över mig?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0