R.I.P älskade syster
Jag ångrade mig, jag måste skriva av mig lite. Jag sitter med en klump i magen och tårar i ögonen.
Det är ett tag sedan, du lämnade oss syster. Det är mer än 1,5 år sedan, jag kan fortfarande inte fatta det. Att det är så länge sedan. När du var vid liv, så sa jag till dig att jag kan inte leva utan dig. Men nu lever jag ett liv utan min syster, och jag lever. Jag kunde visst leva ett liv utan Anna. Det trodde jag aldrig, men det har gått mer än 1,5 år. Jag kan väl inte påstå att jag mår bra varje dag. Jag gråter minst en gång om dagen, över min saknad till min syster. Det är en fruktandsvärd saknad, jag förlorade min bästa vän, mitt allt och mitt liv på bara några sekunder. Jag kan inte förstå det, att ens liv kan förändras så snabbt. Det gäller att ta vara på livet. För man vet aldrig vad som händer. Jag hade inte en aning om döden för 1,5 år sedan, jag hade inte ens en susning på att någon i min familj skulle dö. Jag var inte förberdd på det, när jag fick samtalet av pappa. Att min syster hade omkomet, så förstod jag inte rikigt då heller. Det tog flera månader för mig att förstå vad döden var. Att förlora någon man älskar över allt annat, är så otroligt jobbigt. Ens hjärta brister, och det är en pusselbit som fattas. Jag kommer aldrig att glömma den känslan, då man fick höra att ens syster var död. Liksom varför just min älskade syster? hon är ju alltid så snäll, omtänksam. Så varför ska något sånt här hända henne? Men det gjorde det, min syster är död. Men inom mig, så lever hon fortfarande och kommer alltid att göra. Minnena kommer alltid också att finnas, allt vi gjorde tillsammans. Varje sommar åkte vi tillsammans till Danmark och shoppa. Det är sånt man kommer ihåg. ( Tårarna rinner längst min kind) Jag kan fortfarande inte förstå att du är borta för evigt? Som jag skrev i mitt tidigare inlägg att jag trodde jag såg dig. Det var så verkligt alltihopa. Jag har drömt flera nätter nu, att du levde och bara hade gömt dig. Så ser jag en tjej som är så otroligt lik dig.
Nu efter jag har förstått vad sorg och att förlora någon nära är. Det har fått mig att ta vara på stunden som man har tillsammans med sina nära. För det kan fakitksit vara sista gången man träffar han eller hon. ni tycker säkert det låter konstigt att tänka så. Men ni som har förlorat någon rikigt rikigt nära, förstår varför jag tänker så. Fast det har gått 1,5 år sedan, så börjar jag gråta varje gång jag ska berätta att jag förlorade min syster i en bilolycka då och då. Jag blir alltid alltid lika ledsen.
Jag saknar och älskar dig Syster !
Det är ett tag sedan, du lämnade oss syster. Det är mer än 1,5 år sedan, jag kan fortfarande inte fatta det. Att det är så länge sedan. När du var vid liv, så sa jag till dig att jag kan inte leva utan dig. Men nu lever jag ett liv utan min syster, och jag lever. Jag kunde visst leva ett liv utan Anna. Det trodde jag aldrig, men det har gått mer än 1,5 år. Jag kan väl inte påstå att jag mår bra varje dag. Jag gråter minst en gång om dagen, över min saknad till min syster. Det är en fruktandsvärd saknad, jag förlorade min bästa vän, mitt allt och mitt liv på bara några sekunder. Jag kan inte förstå det, att ens liv kan förändras så snabbt. Det gäller att ta vara på livet. För man vet aldrig vad som händer. Jag hade inte en aning om döden för 1,5 år sedan, jag hade inte ens en susning på att någon i min familj skulle dö. Jag var inte förberdd på det, när jag fick samtalet av pappa. Att min syster hade omkomet, så förstod jag inte rikigt då heller. Det tog flera månader för mig att förstå vad döden var. Att förlora någon man älskar över allt annat, är så otroligt jobbigt. Ens hjärta brister, och det är en pusselbit som fattas. Jag kommer aldrig att glömma den känslan, då man fick höra att ens syster var död. Liksom varför just min älskade syster? hon är ju alltid så snäll, omtänksam. Så varför ska något sånt här hända henne? Men det gjorde det, min syster är död. Men inom mig, så lever hon fortfarande och kommer alltid att göra. Minnena kommer alltid också att finnas, allt vi gjorde tillsammans. Varje sommar åkte vi tillsammans till Danmark och shoppa. Det är sånt man kommer ihåg. ( Tårarna rinner längst min kind) Jag kan fortfarande inte förstå att du är borta för evigt? Som jag skrev i mitt tidigare inlägg att jag trodde jag såg dig. Det var så verkligt alltihopa. Jag har drömt flera nätter nu, att du levde och bara hade gömt dig. Så ser jag en tjej som är så otroligt lik dig.
Nu efter jag har förstått vad sorg och att förlora någon nära är. Det har fått mig att ta vara på stunden som man har tillsammans med sina nära. För det kan fakitksit vara sista gången man träffar han eller hon. ni tycker säkert det låter konstigt att tänka så. Men ni som har förlorat någon rikigt rikigt nära, förstår varför jag tänker så. Fast det har gått 1,5 år sedan, så börjar jag gråta varje gång jag ska berätta att jag förlorade min syster i en bilolycka då och då. Jag blir alltid alltid lika ledsen.
Jag saknar och älskar dig Syster !
Kommentarer
Postat av: Anonym
<3<3
Trackback
