beloved sister, i miss you come back
Om någon vecka så är det två år sedan du lämnade oss alla kvar på denna jord. Jag har fortfarande inte riktigt förstått att du aldrig mer kommer tillbaka. Tyvärr så är det någonting jag måste leva med, jag hatar känslan inom mig som säger att jag aldrig mer kommer få träffa dig.. dock så är det sant.
Du var mitt allt, och utan dig visste jag inte vad jag skulle göra och det visste du om. Men nu har jag levt ett liv utan dig, i snart två år. Dessa två åren har gått så otroligt fort, jag kan inte själv förstå det - ingen förstår det.
Dagen för snart två år sedan, började med att jag fick ett telefonsamtal av pappa klockan sex på morgonen.
Jag hörde att telefonen ringde, men jag orkade inte gå upp och svarade. Jag fick en känsla i kroppen, som sa att jag var tvungen att gå upp och svarade. När jag väl hade svarat, så var det min pappa som skrek : ANNA ÄR DÖD !
jag la mig ner på golvet och skrek och trodde inte det var sant, jag visste inte vart jag skulle ta vägen och mamma fick ta telefonen och prata med pappa. Mamma och jag tog bilen och körde till pappa, där jag möttes av en gråtade pappa och en gråtade bror. Jag har aldrig varit så rädd och ledsen i hela mitt liv, den känslan jag hade i kroppen då var inte bra. Jag visste inte vad som hade hänt, hade min syster blivit mördad, eller vad? När jag kom till pappa så såg jag att HD låg på köksbordet och förstod att framsidan hade någonting med annas död att göra. Jag såg att det hade varit en krock utanför ekeby som hade kostat två människor livet och en svårt skadad. Jag kunde fortfarande inte förstå detta..
Jag hade förlorat min bästa vän och mitt allt på några minuter bara. När jag sedan fick säga förväl av dig, så kändes det så konstigt. Jag fick se dig ligga där på en sjukhus säng i ett rum, alldeles blodig och sårig. Jag kommer aldrig glömma denna dagen, och jag kommer heller aldrig glömma dig Anna. !
JAG SAKNAR DIG SÅ OTROLIGT MYCKET SYSTER, SNÄLLA KOM TILLBAKA !
Du var mitt allt, och utan dig visste jag inte vad jag skulle göra och det visste du om. Men nu har jag levt ett liv utan dig, i snart två år. Dessa två åren har gått så otroligt fort, jag kan inte själv förstå det - ingen förstår det.
Dagen för snart två år sedan, började med att jag fick ett telefonsamtal av pappa klockan sex på morgonen.
Jag hörde att telefonen ringde, men jag orkade inte gå upp och svarade. Jag fick en känsla i kroppen, som sa att jag var tvungen att gå upp och svarade. När jag väl hade svarat, så var det min pappa som skrek : ANNA ÄR DÖD !
jag la mig ner på golvet och skrek och trodde inte det var sant, jag visste inte vart jag skulle ta vägen och mamma fick ta telefonen och prata med pappa. Mamma och jag tog bilen och körde till pappa, där jag möttes av en gråtade pappa och en gråtade bror. Jag har aldrig varit så rädd och ledsen i hela mitt liv, den känslan jag hade i kroppen då var inte bra. Jag visste inte vad som hade hänt, hade min syster blivit mördad, eller vad? När jag kom till pappa så såg jag att HD låg på köksbordet och förstod att framsidan hade någonting med annas död att göra. Jag såg att det hade varit en krock utanför ekeby som hade kostat två människor livet och en svårt skadad. Jag kunde fortfarande inte förstå detta..
Jag hade förlorat min bästa vän och mitt allt på några minuter bara. När jag sedan fick säga förväl av dig, så kändes det så konstigt. Jag fick se dig ligga där på en sjukhus säng i ett rum, alldeles blodig och sårig. Jag kommer aldrig glömma denna dagen, och jag kommer heller aldrig glömma dig Anna. !
JAG SAKNAR DIG SÅ OTROLIGT MYCKET SYSTER, SNÄLLA KOM TILLBAKA !
Kommentarer
Trackback
