hard

Det är svår att förstå att man har inte fått en ''sjukdom'' som aldrig kommer att försvinna. Jag är så bunden till att inte kunna äta vissa saker och göra vissa saker. Jag kan exempelvis inte anstränga mig alls lika mycket som jag gjorde tidigare. Jag kan inte äta samma saker som jag åt förut?
Det har hänt två gånger nu på två dagar, jag har fått åka ambulans två gånger nu på två dagar. Jag har fått sova över på lasarettet..
Jag kan inte själv förstå att det var så farligt.. jag kan inte förstå att man kan må så dåligt av detta?
Jag kan inte förstå att ens liv kan vara så nära att försvinna?

dock så har jag varit stark och klarat av det.. och verkligen tagit det lugnt.
Jag vill bara tacka min mamma och älskling speciellt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0